Angående den destruktiva förtroendeklyftan mellan ungdomar och polis i en del marginaliserade förorter

lördag 6 april 2013

Jag skrev för ett par veckor sedan en text för SVT Debatt om polishatet i en del marginaliserade förorter. Den texten ledde till en hel del kritik, bland annat den här artikeln om bristande maktanalys. Jag har nu svarat på den artikeln, och dessutom tagit chansen att försöka nyansera min första text. Resultatet finns här, och publiceras även i bloggen nedan:


I mitt svar här på SVT Debatt på Rami Al-khamisi och Johannes Anyurus artiklar skrev jag att polisen har anledning till självkritik. Nu är det jag personligen som har behov av självkritik. Jag borde antingen ha skrivit min text annorlunda eller inte alls, då effekterna av den mest verkar ha blivit att öka på den förtroendeklyfta mellan förortsungdomar och polis som är så viktig att överbrygga. Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattah skriver i ett svar till mig att jag inte har någon maktanalys. Uppenbarligen brast min maktanalys då jag skrev artiklen. Jag borde till exempel ha funderat mer över symbolvärdet av att jag som ”vit” man med medelklassbakgrund skriver om problemet med polishat i förorten. Mitt budskap hade blivit väldigt mycket tydligare om någon av alla de kollegor som själva har förortsbakgrund och som delar mina erfarenheter av och tankar kring hur destruktivt polishatet är hade stått som avsändare för budskapet.

Dessutom var det dumt av mig att skriva på ett sätt som uppenbarligen kunde uppfattas som ett påhopp på Rami Al-khamisi och Johannes Anyuru som personer och Megafonen och Pantrarna som organisationer. Det ber jag om ursäkt för. Jag tycker att det är utmärkt att förortsorganisationer som Megafonen och Pantrarna utbildar ungdomar (vilket stod i min oredigerade artikel). Att marginaliserade människor organiserar sig för att på ett demokratiskt sätt förbättra sin levnadssituation är jättebra och värt all respekt. Det jag kritiserade var enbart den aspekt av en ofta förekommande verklighetsbeskrivning där poliser, och ibland även andra samhällsföreträdare som socialsekreterare och fältassistenter, framställs som ockupanter/fienden. Det tror jag är skadligt och kontraproduktivt. Jag har dock aldrig, som Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattah skriver, hävdat att förortsorganisationer ”bär det yttersta ansvaret”, varken för problemen eller lösningen.

Jag har heller aldrig glömt att polisen är till för alla medborgare, och speciellt för de medborgare som är mest utsatta för våld, för kränkningar, för missbruk och psykisk ohälsa. Det var för dem jag valde yrket. Och många av de mest utsatta bor i förortsmiljöer. Därför har jag svårt att förstå Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattahs resonemang då de hävdar att lagen är skriven för ”någon annan”, att den bara skulle vara till för dem som är ”normen”. Då jag åker på ett lägenhetsbråk i en förort, på vilket sätt är lagen om grov kvinnofridskränkning skriven för ”någon annan”? Då polisen jobbar mot alla de personrån eller inbrott som drabbar förortsbor hårdast av alla, vem är ”någon annan” där? Skall man inte ha samma rättigheter till skydd och hjälp som brottsoffer i en förort bara för att det finns många, och speciellt då de yrkeskriminella, som inte gillar polisen? Visst finns det brister i lagstiftning och tillämpning som är klassrelaterade, men det handlar främst om de saker som inte lagförs på ett tillfredsställande sätt (t.ex. korruption, insidehandel och svindlerier inom finanssektorn). Ett rån eller en misshandel skall alltid beivras oavsett var det sker. Det är en grovt felaktig bild att polisen är i förorten för någon annans skull. 99% av alla jobb där handlar om att hjälpa utsatta förortsbor. Sen finns det enstaka undantag, som t.ex. de tillfälliga ”reva” kontroller som jag själv också har kritiserat.

Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattah hävdar också att den stenkastning som förekommer i vissa förorter ”inte skiljer sig från den hos ungdomar på landsbygden som hänger vid vägen och kastar sten på långtradare”. Det visar på stor brist på kunskap om delar av problematiken i de värst utsatta förortsmiljöerna. Där är attacker eller planerade bakhåll, flera av dem livsfarliga, närmast vardag. Attacker som ofta leds eller initieras av yrkeskriminella för att skrämma, skada och driva bort polisen ifrån ”deras” områden. Faktum är att kollegor ifrån närliggande distrikt ofta blir chockade första gången de utsätts, då problemet är så pass stort och unikt för den här miljön. Jag må brista i min maktanalys, men här visar Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattah att även de brister i sin analys. Det faktum att de enbart ser till det sociala utanförskapet för att förklara problemen gör att de hamnar fel i verklighetsbeskrivningen. Jag delar uppfattningen att socialt utanförskap är roten till de flesta problemen, men det leder INTE till samma sorts polishat och attacker på landsbygden som i de värst utsatta förorterna.

När ungdomar i socialt utanförskap fångas upp av en berättelse som pekar ut en fiende att skylla på och/eller känna sig hotad av och då det finns äldre som utnyttjar frustrationen och hatet ökar risken markant att det leder till våld och kriminalitet. I en del miljöer med socialt utanförskap finns det en världsbild där ”invandraren” pekas ut som fienden och hotet, samt rasistiska organisationer som fångar upp frustrerade unga och gör dem till hatbrottslingar. I en del storstadsförorter finns en världsbild där polisen målas upp som fienden och hotet. Dessa berättelser är självklart inte likvärdiga. Rasism är avskyvärt, och drabbar oftast människor som redan befinner sig i underläge baserat på egenskaper de varken har ansvar för eller möjlighet att påverka. Förekomsten av kränkande/dåliga ingripanden av polis och strukturell rasism i samhället kan också ge förståeliga anledningar till hat. Berättelserna har dock det gemensamt att de starkt bidrar till att omvandla en allmän frustration till hat, och ofta även våld och brottslighet. I de marginaliserade förorterna är det nätverk av yrkeskriminella som är de stora vinnarna, då polis- och samhällshat både ökar deras legitimitet/status och förenklar deras ”arbete” och rekrytering, så det är fullt logiskt att de gör vad de kan för att förstärka den här berättelsen. Dem som drabbas är alla de som blir utsatta för och kränkta av den utbredda kriminaliteten, vilket oftast är andra förortsbor. Och det är främst för deras skull som den här diskussionen är så viktig.

Jag delar Foujan Rouzbehs och Nabila Abdul Fattahs uppfattningar på flera plan. Vi vill alla se större sociala satsningar i förorten. Vi vill alla att den strukturella rasismen bekämpas. Vi vill alla se en bättre relation mellan ungdomar och polis. Jag håller också med om att polisen måste granskas och rannsakas. Det finns stor potential för förbättring. Den granskningen, och den interna diskussionen kring exempelvis värderingsfrågor som polisfacket har lyft upp, försvåras dock av alla hatiska och onyanserade påhopp som ger dem som vill avfärda all kritik som okunnig luft under vingarna. Vi måste dock oavsett detta kämpa för att ta till oss och lära oss av saklig kritik. Personligen så tycker jag det är värt att fundera över om det inte vore bra med en kvalitetsgranskande extern myndighet som kan utvärdera polisens arbete på samma sätt som skolinspektionen utvärderar skolan. Där skulle i så fall även finnas utrymme för att ta upp fall av dåligt bemötande som inte är brottsliga men likväl kontraproduktiva för polisens uppdrag.

Det var aldrig min avsikt att dela ut skuld. Avsikten var att belysa ett problem och försöka peka på en väg framåt. Oavsett vem som är skyldig till hur det ser ut idag, så är misstänksamheten och hatet mot polisen (och andra samhällsföreträdare) bland förortsungdomar ett stort problem, speciellt för dem som bor i förorten. Både polisen som organisation och mängder med enskilda poliser är medvetna om detta och gör sitt bästa för att försöka hitta sätt att överbrygga den klyftan. Det räcker inte. Vi måste självklart bli bättre, inte minst på självkritik och på att lyssna på människors upplevelser. Men det är också självklart att den processen försvåras av att det sprids hatiska nidbilder om polisen. Man behöver inte ens diskutera om dem som gör det har ett ansvar eller ej. Många har själva upplevt utsatthet och kränkningar. Det räcker med att konstatera att effekterna av den världsbild som då förmedlas, och de motsättningar den leder till, är starkt negativa för alla som bor eller verkar i förorten, utom dem som livnär sig på brott. Det borde vara en tillräcklig motivation för att fundera över ordval och formuleringar. För ord påverkar. Både poliser/samhällsföreträdare och förebilder i förorten har en utmaning i att beskriva verkliga problem utan att sprida missaktning och nidbilder. Men i slutändan vill vi nå samma mål, ett samhälle där alla känner sig trygga och delaktiga. Vi kommer dock bara dit genom dialog, genom att sträva efter att förstå och respektera varandra.

12 kommentarer:

adde,  7 april 2013 kl. 02:44  

Är du faktiskt tvungen att andligt kräla framför illvilliga skribenter som inte vill förstå laglighetsprincipen och likvärdighetsprincipen?

Enligt min bedömning behöver man inte tåla bullshit, oavsett om det leder till "konflikt".

Påstådd förortsexeptionalism inför gemensam lag ska inte tålas.


....

PS.

Det är inte "Dem som drabbas är alla de som..." utan "De som drabbas är alla de som..."

Martin 7 april 2013 kl. 10:15  

Du och jag läser min text lite olika, Adde... Tack hur som helst för den språkliga rättningen :-)

Anonym,  7 april 2013 kl. 19:16  

Det är lätt att underskatta och enligt mig lätt att nästan glömma bort vilket symbolvärde som en uniformerad polis utstrålar när man själv har det yrket.

Förtroendeklyftan är verkligen djup mellan dig och en människa i förorten som känner sig utanför samhället, detta innan du ens börjat prata.

Därför har Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattah rätt i att det inte på långa vägar är ett möte mellan två lika parter. Polisen är en symbol för det samhälle man inte tillhör, som dessutom har makt och rättighet att utöva våld mot dig.

Men skulle ditt budskap bli tydligare om någon av dina kollegor med förortsbakgrund signerat artikeln? Det tror jag inte. De tillhör inte den grupp som Foujan Rouzbeh och Nabila Abdul Fattah pratar om.

Dina kolleger är en del av samhället, har ett jobb och social trygghet. Du underskattar kanske vilken symbol av makt du är, men du lägger för mycket vikt vid att du är en vit man. Jag tror inte för en sekund att stenkastningen skulle sluta om poliser men utländsk bakgrund och annan hudfärg bara skulle jobba i Tensta och Rinkeby./ Jon

Martin 14 april 2013 kl. 16:48  

Tack för kommentaren, Jon. Jag delar din uppfattning vad gäller att stenkastningen i Tensta och Rinkeby inte skulle upphöra även om alla poliser som jobbade där hade utländsk bakgrund. Däremot tror jag nog att det hade varit lite lättare för en kollega med förortsbakgrund att uppfattas som legitimi avsändare av det budskap som jag ville förmedla. Men jag kan ju ha fel.

Anonym,  18 april 2013 kl. 02:49  

Det är lätt att återskapa förtroendet. Om polisen slutar att konsekvent bryta alla lagar kan de kanske få förtroende.

Jag kan personligen skriva under på att polisen aldrig, aldrig, aldrig någonsin har följt lagen de gånger man haft oturen att springa på er. Som det är nu förtjänar ni varje sten ni får på er.

Men jag kan också säga att det är inte så mycket att polisern är rasister utan det har helt enkelt med att poliser är svin att göra.

Var det inte du som berättade om hur skönt det är att få hoppa på fängslade som var stora i käften? Och hur du och många kollegor verkligen passade på och tog chansen när tillfället gavs. Sympatisk snubbe du är, verkligen alltså.

Anonym,  18 april 2013 kl. 11:21  

Anonym: Kan du ge ett exempel på några sådana situationer som du, personligen, råkat ut för?

Större delen av ditt inlägg andas mest hopplöshet. Jag beklagar den uppfattningen. Du plockar godtyckligt ihop en sanning som passar ditt huvudbudskap, att alla poliser ständigt gör fel med uppsåt och bryter mot lagen. Varken författaren eller jag själv för den delen lever i tron om att poliser aldrig begår misstag, eller bryter mot lagen. Att däremot, som du gör, förutsätta detta gör att hela inlägget faller på sin egen orimlighet. Alla poliser bryter inte mot lagen vid varje ingripande. Men det händer och det är illa när det händer, där är vi nog överens(?).

Kanske har du anledning och erfarenheter som grund för ditt antagande? Eller så har du kanske informerats av andra om deras erfarenheter? Kanske de poliser som ingripit mot dig har erfarenheter som bekräftar det du skriver, eller rent av motsäger det?

Jag delar din uppfattning om att ett förtroende som svikits mår bäst av att återskapas. För detta krävs ingredienser såsom tålamod, engagemang och inte minst en vilja att återskapa förtroendet emellan parterna.

Har vi vad som krävs tror du?

Martin 19 april 2013 kl. 10:50  

Tack så mycket till dig som tog dig tid att svara, på det hatiska inlägget, bra skrivet! För egen del så försöker jag visserligen att hålla mig öppen för en diskussion med personer som har andra åsikter eller erfarenheter än vad jag har, men det finns också en gräns. Att ha en dialog på nätet med någon som hävdar att "alla poliser är svin" och att alla poliser alltid bryter mot lagen vid varje ingripande är svårt, och troligtvis meningslöst. För att påverka någon som verkar vara så fast i sin hatiska fantasivärld krävs det nog möten i verkliga livet, inte ord i ett kommentarsfält.

Unknown 20 april 2013 kl. 15:21  

Det var inte ett hatiskt inlägg. Det är att öppet tala om den rationalitet ert agerande skänker.

När man blir misshandlad, rånad etc av polisen och det inte går att anmäla på grund av att poliser vägrar utreda poliser så uppstår den här situationen.

Alla poliser är svin på grund av den institution som de agerar genom. Det tillåts inte något annat. Varför ni inte ser det är för att ni står i änden som svingar batongen och inte tar emot den.

Bastian ger här uttryck för sin chauvinistiska inställning. Och visar också hur snabbt den hövliga och intellektuella tonen förbyts till ett rena argument ad hominem. Han visar också bristande läsförståelse då kommentaren gav att av egen erfarenhet så har alla poliser som mötts brutit mot lagar som reglerar deras gripanden. Det är alla som jag mött. Inte att jag påstår att ALLA polisiära gripanden gjorts fel.

Samt det personliga omdömet om att alla poliser är svin. Det värderandet kommer av att det för mig är omöjligt att ingå i en organisation som inte tvättar sin smutsiga byk. Det är inte guilt by association för att andra poliser dödar människor. Det är ett värderande över att poliserna själva inte kräver att alla dödsfall i arresten, eller vid gripanden upphör (idealt). Att man inte anmäler sina kollegor, att man deltar i det som kallas "kårandan" osv. Det är varför alla poliser är svin.

15 slagningar i veckan görs olovligt av polisen, anmälningarna svarar mot 25% av den totala poliskåren (ej civil inkl). Vart talar du om det bastian? Istället så väljer du att raljera om förorten med dina bristande analyser. Testa att applicera en graf över socioekonomiska förhållanden och leta korrelation mot brottsfrekvens.

Om vi möttes i verkliga livet skulle du som andra poliser börja hota efter några minuter, jag plockar ner er snabbt från era höga hästar och visar vilka böjelser ni bär som ni bör skämmas över.

Vill ni skapa bättre förhållanden så börja sätt dit era kollegor. Börja rensa upp i skiten.

Er kollega Jesper Bolander och hans sidekick fan det kul att ge mig lite njurslag och skulle köra mig till en äng för att "lära mig en läxa" utanför stan. Gå och snacka med honom och kolla vilka ideal den snubben har. Det kom sig av att jag enligt dem var "vänster" och inte gjort lumpen :)

Shoot mofos!

Anonym,  21 april 2013 kl. 09:36  

Johan Grundh:

Om ditt exempel i slutet av din text stämmer kan jag inget annat än beklaga och berätta att detta INTE skulle tolererats av mig, varken som människa eller polis. Det låter fullkomligt vidrigt! Där delar jag din åsikt att sådant beteende SKALL anmälas.

Vad gäller huruvida man är en del av en institution och därmed förutsätts ha likadana åsikter så tror jag mig förstå vad du menar men håller inte till fullo med. De flesta poliser delar en tro på rättssystemet, upprätthållande av lag och ordning och flera andra grundläggande demokratiska värderingar. Därmed inte sagt att vi är stöpta i exakt samma form(ar) och delar varje åsikt med våra kollegor. Precis som varje medborgare har vi, var och en, en "ryggsäck" fylld med historik, erfarenheter och åsikter. Dock gör vi avkall på rätten till att styras utav dessa saker till förmån för något vi tror på, lagarna som styr rättsstaten Sverige, en demokrati. Det må inte fungera vare sig perfekt eller friktionsfritt men det är en del av arbetsuppgifterna som polis. Att verka för att upprätthålla det svenska samhället.
Vad beträffar att polisen står på andra sidan batongen så har du rätt, vi står på motsatt sida ibland. Men det är långt ifrån för att vi motsätter oss andra åsikter än de du anser oss förespråka. Det handlar mer om huruvida tillvägagångssättet av en åsiktsyttring leder till brott mot svensk lag, skapar otrygghet och framkallar fara för medborgarna eller skadar egendom. Då skall vi ingripa och förhindra fortsatt brottslig verksamhet och otrygghet men också verka för att de demokratiska intressena tas tillvara. Det finns också flera exempel på när polisen står mitt bland opinionsbildare, utan batongen uppe, och samtalar avspänt.

Jag kan givetvis inte tala för någon annan än mig själv när det gäller ovanstående. Lika lite kan jag göra det när det kommer till din infallsvinkel gällande hur man som polis bör agera och ställa krav på verksamheten. Att förebygga att människor avlider i samband med myndighetsutövning är för mig en självklarhet. Det sker att poliser gör sig skyldiga till oegentligheter i arbetet, om din statistik gällande detta stämmer vet jag inte. Det jag däremot med relativ stor säkerhet kan berätta är att de utreds för dem. Huruvida de är skyldiga eller ej visar förhoppningsvis utredningarna. Beslutet om eventuellt åtal ligger inte inom polisen ramar utan en åklagares.

I ditt inlägg tillskriver du poliser flera egenskaper som är allt annat än smickrande. Du skriver att det är ett värderande av deras agerande och om hur de borde göra för att komma till bukt med den interna problematiken. Hade det inte varit för den överdrivna avslutningen där du återigen faller i fällan och gör det lätt för dig genom att kalla alla poliser svin så hade du haft en poäng. Genom att skriva sig så blir ditt budskap svårt att ta till sig och uppfattas, av mig, som en irrationell missnöjesyttring där du känslomässigt svingar fördomsyxan.

Polisorganisationen kan helt klart lämna mer att önska ibland. Men den förtjänar därmed inte per automatik att utstå generaliserande påhopp. Ditt missnöje är tydligt beskrivet men jag ifrågasätter din förmåga att göra en rationell analys. Om den baseras på de antaganden du beskrivit i din text om polisers "gemensamma" uppfattningar och tillskrivna egenskaper så ställer jag mig frågan om vem som har längst till marken från sin häst?

Joakim Grundh 22 april 2013 kl. 01:34  

Så du gillar inte att man klumpar ihop polisen och låter ett omdöme gälla alla?
Varför accepterar du då att en annan fenotyp, "förortsbor" skall behöva se sig tvungna att ge upp all sin integritet för att det "finns mycket brott i området"? Det är ju det som det här handlar om. Och är det inte viktigare att "tala ut om problemen" bland POLISEN? Inte minst eftersom de problemen leder till att folk dör? Och i förlängningen att ni rätteligen hatas. Tala ut om det istället för att söka rationalisera att ni går runt och trackar folk i vissa områden.

Hur har du tänkt förändra attityden mot polisen när ni fortsätter godtyckligt tvinga folk att ge upp sin integritet eller ligga på marken osv? När hoten om våld och förnedrande behandling kuvar alla som invänder? Lycka till grabben!

Du vet precis vad som gäller. Vill man kolla någon säger man att de är misstänkta för narkotikabrott och hänvisar till "röda ögon" eller liknande. Om någon värjer sig mot ingreppen hotar man att ta dem till stationen, där det är praxis att vänta maximal tid för att straffa den som säger emot. Ger ni någon stryk anmäler ni dem för våldsamt motstånd eller liknande, något som verkar kunna göras trots att inget skäl för omhändertagande ursprungligen fanns. Så sluta be att jag skall göra skillnad mellan poliser och poliser. När ni står i uniform skall ni lyda order, och dem är att skjuta medborgarna om de ger uttryck för ett missnöje och vill protestera. Sen får ni röda roser för modet att besiningslöst skjuta in i folkmassor. Det är det fascistoid land vi lever i. Och du bär upp den traditionen, förkroppsligar den. Av mig får alltså inte polisen någon som helst pardon även om jag vet att det är individer och människor bakom uniformen. Det är liksom inte relevant.

Poliser döms ytterst sällan, det är när ni våldtar mördar eller liknande som det blir kännbart straff annars frågar rätten PAN om åtgärder från polisen vid dom och ger straffrabbat i form av att sänka brottet till lägre grad. Som misshandel blir ringa istället osv. Allt det här är dokumenterat, kritiserat osv.

Jag är ytterst medveten om det vanskliga med att generalisera, men efter snart 20 år kontakt med er så kan jag inte annat än lite på mina erfarenheter. Jag har aldrig sett en polis göra en god gärning personligen. Så vad kan jag sluta mig till? Jo att en viss psykologi frodas och den korrupta institutionen perverterar resten.

Era resultat står i direkt korrelation med ert förtroende hos medborgarna, då 80% av brotten löses med deras tips. Förtrendet är väl ca: 50% och jag vinner fler och fler emot er för var dag som går.

Organisationen vet om det och skall försöka vara gulliga på sociala medier, men det betyder jack shit när ni fortsätter bryta armar av småtjeje utan att lida straff och kan hota folk med "kroppsbesiktning" och sabotera bevis om någon opponerar sig. Domen mot tunnelbanepoliserna som bröt mot lagen då en Jesper filmade deras regelvidriga beteende får stå som exempel.

Så nu har jag lurat dig att avslöja att du inte gillar polisens metoder med att generalisera en grupp, men du gör det ändå.

Kan säga också att det inte finns något rättssystem i Sverige för det skulle det behövas att advokaten också ledde förundersökningarna eftersom fällande domar ses som fjäder i hatten av dina grannar åklagarna.

Fråga dig det här istället. Om du genom hela livet blivit hotad, slagen, rånad och frihetsberövad för de mest banala sakerna. Och det inte fanns någonstand du kunde vända dig med din klagan. Är det då inte rationellt att ställa sig på den sida som ser poliser som sina fiender och berömma allt våld som ges mot de som du har fått lida av?
För mig är det rationellt att göra allt jag kan för att bekämpa poliser och deras allt mer ökande makt att godtyckligt trycka ner folk. Och det gör jag!

Anonym,  23 april 2013 kl. 09:11  

Det är uppenbart att vi inte är riktigt ense om om generaliseringarna i dina texter. Dock tänker jag inte argumentera mer för att du skall ändra din uppfattning. Den bygger på exempel som följer i samma text och jag har inte för avsikt att på något som helst sätt försvara det du skriver. Du har rätt till din uppfattning och jag finner det inte totalt osannolikt att sakerna inträffat, vad har du för anledning att ljuga? Det jag ställer mig frågande till är vilken roll du själv haft i situationerna som du beskriver ovan? Finns det en kontext som skulle ge dina exempel nytt ljus?

Att känna sådant hat som din text andas är säkert både påfrestande och kostsamt. Beklagar om varje polis du träffat under 20års tid inte lyckats uträtta en enda god gärning. Om varje polisingripande som innefattat dig slutat med hot, misshandel, rån och olaga frihetsberövande har vi ett rejält problem att bita i. Handlar det däremot om åtgärder vidtagna med stöd i lag hamnar vi i en helt annan situation. Lägger vi till huruvida individen, alltså i det här fallet du, inte velat acceptera åtgärden och gjort motstånd vägs ingreppet kanske upp ytterligare lite. Jag känner inte dig och har inte varit på plats när ingripanden skett emot dig. Men jag vågar påstå att ditt inlägg är såpass marinerat i ditt hat att en mer rättmätig analys uteblivit? Eller så har du helt rätt och polisen borde i såfall skämmas!

Vi kommer nog inte längre i den här diskussionen utan får nöja oss med att vi är överens om att vi inte är helt överens. Jag ser det hela som ett framsteg och tackar för möjligheten att få ge min syn på saken. Två åsikter har presenterats och behandlats, nya insikter är vunna och inte ett enda slag eller oegentlighet har begåtts. Detta trots att vi tydligen står på varsin sida "batongen" mellan varven och sinsemellan har två helt skilda ståndpunkter, det kallar jag en framgång!

Joakim Grundh 3 maj 2013 kl. 09:18  

Du insinuerar att det är ok för poliser att bryta lagar om någon annan brutit någon lag, eller kanske motsätter sig att bli utsatt för lagbrott av polisen.

Tack för att du visar upp en rutten attityd, och tack för att du stödjer de stenkastande unga. För analogt är deras resonemang, poliser har gjort skit = vi har rätt kasta sten på dem. Ditt resonemang, jag har skapat en kontext via att inte gå med på polisernas beslut eller dylikt och kan alltså bli slagen eller liknande.

Det är fullkomligt irrelevant vilka lagbrott som skett när man bedömer om polisen skall dömas för sina lagbrott. Allt annat är att hävda en asymmetri för lagen. Eller frångå principen om allas likhet för lagen.

Det är inte heller så att alla fall slutar med misshandel. Men det frångås alltid regler eller så manipulerar man de lagar som ämnar reglera polisens arbete. Lagen reglerar polisers insatser strikt vilket aldrig tillämpas.

Det viktiga för mig är inte att komma någon vart. Det viktigaste är att sabotera de här initiativen till att nyttja sociala medier för att bättra på bilden av polisen. Någon vet ju som jag vad allmänhetens stöd betyder. Jag skiljer mig dock då jag menar att ni BÖR inte ha allmänhetens stöd. Då ni är en auktoritär kriminell organisation som konsekvent frånkänner ansvar från individerna.

Det är ren propaganda som syftar till att skyla över den oerhörda inkompetens och den elaka sadistiska karaktär som så många bär och skapar de anmälningar om misshandel etc som formligen översvämmar svensk polis.

8000 anmälningar på 30 000 anställda...
Om inte det är samma personer som gör dataintrången gång på gång så sällar sig 1% av polisens anställda i månaden till de kriminella.
Poliser läcker uppgifter om tillslag till yrkeskriminella på regelbunden basis osv :)

Sug på dem karamellerna, och försök uppbåda lite eftertanke när ni upprätthåller förtrycket och terroriserar folk i "vissa förorter".

Skicka en kommentar