Nedskräpningsförbud, rättsosäkert och integritetskränkande?

Nyheten att riksdagen hade stiftat en ny lag mot nedskräpning skapade en hel del debatt för ett par månader sedan. Bland annat hävdades det indignerat ifrån flera håll att lagen, som syftar till att poliser direkt på plats skall kunna skriva ut ordningsbotar för nedskräpning, skulle sätta rättssäkerheten ur spel och att polisen borde ha bättre saker för sig än att "spionera" på folk som slänger eller lämnar skräp i parker. Jag har även privat stött på människor som blivit mycket upprörda över integritetskränkningen i att någon skall kunna bötfälla dom bara för att de väljer att slänga skräp som de själva vill, och som tycker att den nya lagen hör hemma i en diktatur.

Det är närmast häpnadsväckande hur mycket ogenomtänkta, logiskt bristfälliga och rent felaktiga påståenden som väcks av vad jag antar är en ryggmärgsreflex mot att bli övervakad och kontrollerad, utsatt för någon annans maktutövning. För det första finns det naturligtvis ingen rättsosäkerhet i systemet med ordningsbotar, som redan används för ett antal trafikbrott som t.ex. fortkörning. Den som gjort sig skyldig till en lagöverträdelse har alltid möjlighet att neka och få sin sak prövad i domstol. Det sparar dock tid för den enskilde om ärendet kan avslutas direkt på plats, varför de flesta skriver på när de inser att alternativet är en rättegångsprövning. Detsamma skulle säkerligen bli fallet med nedskräpare.

Vad gäller att polisen har "bättre saker för sig", så är det också nonsens. Att vara ute bland folk är en del av polisens grunduppgifter. Det handlar både om ordning/säkerhet och medborgarkontakt. Att då också ha ett öga på folk som slänger skräp eller lämnar en hel grillfest bakom sig då de går är inte direkt något extraarbete. Dessutom så är det den sortens syssla som poliser i ingripandeverksamheten smidigt kan ägna sig åt under de stunder som man inte är på något larm, eftersom man när som helst kan lämna det man håller på med om radion kallar och/eller det sker något akut i närområdet.

Slutligen, så verkar det vara många som inte har förstått att nedskräpning redan sedan tidigare har varit förbjudet. Det är och skall vara straffbelagt att skräpa ned omkring sig. Det finns ingen "rättighet" att få sabotera för andra och förstöra naturen genom att lämna plast, flaskor, engångsgrillar, med mera var man vill. Skillnaden med den nya lagstiftningen blir helt enkelt att det blir mycket enklare att lagföra dem som är egoistiska nog att tycka att det är mer värt att de skall slippa att bära sitt skräp till en soptunna än att naturen blir nedskräpad och alla andra som vistas där får sin upplevelse förstörd tills någon plockar upp skiten.

Just det att göra lagen enklare att tillämpa är centralt. Jag har som polis ett antal gånger valt ge rapporteftergift för småbrott där det inte finns någon målsägare bara för att jag är medveten om hur resurskrävande rättsprocessen är för samhället, och vilka enorma väntetider som våra domstolar har. Faktum är att överbelastningen i domstolsväsendet i sig är en rättsosäkerhet då t.ex. målsägare tvingas vänta i flera år på att få ett fall avslutat. Gäller målet då exempelvis relationsvåldsbrottslighet så blir väntetiderna extremt påfrestande för målsägaren. Om man genom användande av metoden ordningsbot kan få bort ett stort antal mål av mindre dignitet ifrån domstolarna utan att för den delen införa strafffrihet för de aktuella brotten, som t.ex. nedskräpning, så är mycket vunnet i båda ändarna. En ökad lagföring skulle leda till en förändring i rättsmedvetandet och samtidigt skulle en lägre belastning på domstolarna leda till en bättre fungerande rättsstat. Alla blir glada, utom nedskräparna...