Välj väl, integrationsministern

torsdag 13 januari 2011

Integrationsminister Erik Ullenhag har idag skrivit och publicerat en artikel på DN Debatt där han betonar hur viktigt det är att bekämpa islamofobi och diskriminering av muslimer, vilken riskerar att ifrån en redan hög nivå öka som effekt av självmordsbomben i Stockholm. Ullenhag säger också att samhället måste stå upp emot och bekämpa islamistisk fundamentalism, men poängterar att det är en mycket liten del av landets muslimer som tillhör den gruppen extremister som utgör en fara för det öppna samhället. Jag håller med Ullenhag om i stort sett allt han skriver, och har själv tidigare skrivit om behovet av att både bekämpa islamistisk terror och islamofobi. Sen kommer självklart Ullenhag att kritiserar ifrån alla håll och kanter för sin balanserade artikel, med tanke på hur debattklimatet ser ut... Det som jag själv är mest intresserad av är hur han har valt de "företrädare för det muslimska Sverige" som han skall ha träffat idag, och hur han fortsätter att välja att föra en dialog med den heterogena och brokiga grupp människor i Sverige som själva eller av andra definieras som "muslimer". Historiskt har den debatten förts med företrädare för olika muslimska grupperingar som t.ex. Muslimska rådet (med den högaktuella ordföranden Helena Benaouda). Dessa grupperingar har organiserat sig kring sin religiositet och deras ledare har troligtvis valts på grund av en ännu större renlärighet än de vanliga medlemmarna, så de är knappast representativa för gruppen "muslimer" i Sverige, till vilken även moderat troende eller helt sekulära personer tillhör. T.ex. definierar sig den progressiva politikern Nalin Pekgul som muslim, men jag tror inte att hon har särskilt mycket gemensamt med de som normalt utses att representera "Sveriges muslimer". Om Erik Ullenhag som så många andra regeringsföreträdare förr, har sammankallat ett råd bestående av relativt radikala muslimska krafter, så riskerar det att styra diskussionen emot mer religiöst betonade "rättigheter" istället för att handla om den vardagsdiskriminering, speciellt då på arbetsmarknaden, som är ett oändligt mycket mer påtagligt problem för alla som råkar ha namn som Muhammed, Ahmed eller Fatima. Det är för mig eftersträvansvärt, och definitivt inte diskriminering, att religionens inflytande på människors liv begränsas, bara det gäller lika för alla religioner, inklusive kristendomen. Däremot är det alltid diskriminering när människor behandlas olika, och det är en realitet idag i Sverige för mängder med personer som har namn eller utseende som kan associeras till islam.

2 kommentarer:

Anonym,  13 januari 2011 kl. 18:20  

Att migrationsminister Erik Ullenhag ska söka dialog med de muslimska föreningarna för att motverka islamofobi, är ju sjukt.

ulmerkotten har beskrivit verkligheten briljant!
Tar mig friheten att citera en del ur http://ulmerkotten.blogspot.com;
”..muslimerna och integration. Grejen är ju den att det inte alls handlar om integration. I det svenska samhället finns inte islam, och därför handlar det snarare om att skapa en parallell värld för muslimer och inte att integrera dessa i det svenska samhället. Alltså, acceptans för den muslimska religionen att finnas och existera i det svenska samhället är ämnet och inte att integreras. Man accepterar muslimska friskolor, byggandet av moskéer, muslimers matvanor, segregation, kvinnosyn, o.s.v. Man vill alltså inte integrera utan skapa ett land där alla lever i ett lyckligt samförstånd med acceptans för varandra.
Nu visar ju historien att ju fler olika befolkningsgrupper ett samhälle har, och ju fler religioner som finns, ju större är risken för konflikter.”

Anonym,  14 januari 2011 kl. 16:06  

Jag tror inte att en befolkning mår bra av ett otydligt ledarskap.

I Sverige skulle vi behöva politiker som på ett tydligt sätt talade om för oss vad som gäller. Jag känner mig ibland förvirrad. Samhället är så förändrat att det som var självklart för 10 år sedan, kanske inte gäller idag?
Politikerna blir otydliga om de vill fiska röster överallt. Fjäska för allt och alla, det går inte. De måste bestämma sig för vad de vill !

Om de inte vill att Sverige skall bli mer religiöst så måste de på det bestämdaste sätta ner foten och värna om vår demokrati, jämlikhet och yttrandefrihet. Ingen mår bra av otydliga veka ledare som trevar sig fram och faktiskt äventyrar vår demokrati genom att försöka vara alla till lags!

Jag kanske har fel, men det är så jag känner.

Skicka en kommentar