Konservativa rallarsvingar om integration
onsdag 3 november 2010
Jag läste precis en artikel på Newsmill av Nisha Besara där hon delar med sig av reaktioner och funderingar efter att ha gått på integrationsseminarium på Timbro. Seminariet illustrerade tydligen den stora skillnaden emellan en socialliberal hållning i integrationfrågor (som jag själv delar), representerad av LUFs Frida Johansson Metso, och en borgerligt reaktionär hållning representerad av SvDs Thomas Gür och Neos Paulina Neuding. Johansson Metso talade om att flyktingmottagandet i Sverige är för långt och hårt och att Sverige måste börja prata om varför många inte är beredda att till vilket pris som helst "integreras" i den mening som vi tänker oss. Jag håller med helt och hållet. Integrationspolitiken borde fokusera på att hjälpa nyanlända att fungera och hitta en konstruktiv roll i samhället, efter möjlighet och förmåga.
Tongångarna ifrån Gür och Neuding var annorlunda. Gür använde sig enligt Besara av retorik som att "varje majoritetssamhälle har rätt att ställa krav på nykomlingar" och "tough luck, det är det här majoritetssamhället och de här koderna som finns, man ska följa dem om man vill bli tagen på allvar". Detta är populistiskt nonsens som Sverigedemokraterna hade varit stolta över. Visst har ett samhälle rätt att ställa krav på nykomlingar, liksom ett samhälle har rätt att ställa krav på alla människor som lever i det. Men att tala om att det är "majoritetssamhället" som skall ställa krav på "nykomlingarna" blir rent motbjudande. Innebär det att det är de etniska svenskarna som skall ställa krav på "invandrarna" att de skall följa våra "svenska" koder om de "vill bli tagna på allvar"? Så de som lever här men inte anser sig vara del av något "majoritetssamhälle" får inte ställa några krav? Har de inga rättigheter? Och vilka "koder" skall alla tvingas lära sig? Att man helst skall sitta tyst på tunnelbana och buss och inte prata med grannen? En grundläggande liberal tanke handlar om allas lika värde, men den verkar högerdebattörerna ha tappat bort. Besara konstaterar också "So much för högerns snack om individens rättigheter kontra kollektivet."
Jag lyssnade under förra året på ett seminarium anordnat av den liberala tankesmedjan Fores i vilket SvDs Per Gudmundson deltog. Hans åsikter om integration var på många sätt parallella med Gürs, även om Gudmundson främst profilerade sig med närmast islamofoba utspel. Man kan undra vad det är för personer som SvD rekryterar?
Jag håller med om att det finns integrationspolitiska problem. Och som polis vet jag att ett av dem är en kraftig överrepresentation av människor med invandrarbakgrund i brottsstatistiken i vissa distrikt. Men förklaringen till detta finns garanterat till största delen att hämta i lokala förhållanden och lokal kultur i vissa segregerade förorter, och inte i något eventuellt ursprungslands kultur. Och visst måste problemen diskuteras, men utan svepande främlingsfientlig retorik.
Jag håller med Besara om mycket av det hon skriver i sin artikel, men jag delar inte hennes kritik av regeringen metod att vilja lösa integrationspolitiska problem med "arbetslinjen". Naturligtvis är inte ökad tillgång till arbetsmarknaden den enda integrationspolitiska åtgärden, men det är absolut en av de allra viktigaste. Och jag har själv inget emot att arbetsrätten luckras upp en aning för att förenkla för invandrare, och andra, att få möjlighet att försörja sig själva istället för att behöva gå på bidrag.
Inlägg
2 kommentarer:
Problemet är ju bara att Gür och Neuding har helt rätt! Skall man bli tagen på allvar så får man anpassa sig i väldigt hög grad, att komma till andra länder och ”kräva” saker eller anpassning av omgivningen är absolut inget som uppskattas, vare sig här i Sverige eller i någon annanstans. Springer man t.ex. runt i ”etniska” kläder, pratar Rinkeby-svenska eller kräver ”respekt” för sina religiösa/kulturella tvångstankar och sedvänjor så kommer man oftast av omgivande svenska majoritetssamhälle bara att ses som en apart, jobbig tokstolle som man vill ha så lite som möjligt att göra med och då får man finna sig i att bli ”segregerad”.
Man kan naturligtvis sitta och oja sig över att ”så här borde det ju inte vara” men att försöka ituta invandrare att det i verkligheten förhåller sig på något annat sätt är det som är nonsens och dessutom bara att göra dem en rejäl björntjänst! Det är faktiskt mer hederligt att säga ifrån när någon invandrare beter sig på ett sätt som inte uppskattas eller bryter mot svenska sociala koder än att sitta och knyta näven i byxfickan i någon sorts spelad ”multikulturell tolerans”. För att ta dit exempel, sitter det t.ex. två invandrare och gapar för full hals på någon obegriplig rotvälska på morgonbussen så är det få etniska svenskar som tycker det är speciellt trevligt, men om man av ”respekt” för deras ”kultur” måste ”tolerera” detta utan att säga ifrån hur skall de då veta att deras agerande inte uppskattas här och de nog bör dämpa sig? Det är ju en väsentlig skillnad mellan att medvetet bryta mot spelreglerna och att göra det i okunskap för att man inte har en aning om vilka dessa egentligen är!
Roger, vi har helt olika bild av hur samhället bör fungera. För mig är det självklart att en person får klä sig i "etniska" kläder och ha sin egen religion, det påverkar inte min respekt för henne eller honom. Däremot måste alla respektera lagar och grundläggande mänskliga rättigheter, det är lika fel att slå sin fru oavsett om man är somalier, turk eller etnisk svensk. Om människor inte får jobb för att de bär en viss klädedräkt så är det ett diskrimineringsproblem som vi som samhälle måste ta tag i. Sen är det självklart att människor får prata vilket språk de vill på din morgonbuss, du har ingen rätt att kräva att du skall förstå deras diskussion, så om det för dig är "obegriplig rotvälska" är totalt irrelevant. Och om diskussionen är så högljudd att den stör, så kan man naturligtvis påpeka det oavsett vilket språk den förs på eller vilka som talar. Ärligt talat Roger, så osar det främlingsfientlighet om hela ditt inlägg.
Skicka en kommentar