Spaningsmord i Västerort och polisens mål

tisdag 23 februari 2010

I dagens DN kan man läsa att ett misstänkt kvinnomord skett i Vällingby. Jag har själv inte för tillfället någon annan kunskap om fallet än vad som står i medierna, och hade jag det så skulle jag naturligtvis inte skrivit om det här ändå, men om man antar att det är ett spaningsmord, d.v.s. ett mord med okänd gärningsman, så vet man att det normalt är väldigt resurskrävande att utreda. Förutsättningarna för att hitta t.ex. teknisk bevisning och för att kartlägga offrets rörelse och kontakter de sista tiden är självklart bättre om mordet upptäcks, och kroppen hittas, snabbt efter att det inträffat, men man kan ändå anta att det kommer att krävas omfattande utredningsinsatser. Som tur är har västerortspolisen duktiga och engagerade våldsbrottsutredare, men dessvärre har dessa redan fullt upp med ett stadigt inflöde av grova misshandlar, rån, mordbränder och våldtäkter, och dessutom något enstaka gammalt mycket komplicerat olöst spaningsmord. Konsekvensen av att ett nytt högprioriterat ärende kommer in blir självklart att de pågående utredningarna måste prioriteras ned, vilket kontinuerligt händer. Den grupp som utreder våldsbrott med okänd/a gärningsman/män i Västerort har äskat mer resurser, men det saknas pengar.

Både polismyndigheten i Stockholms Län och polismästardistriktet i Västerort arbetar med verksamhetsplaner för att visa vad som är prioriterat i verksamheten för det kommande året. I den nya verksamhetsplanen för 2010 för Västerort nämns följande mål:
Förhindra nyrekrytering av unga till en kriminell livsstil
Öka lagföringen¨
Minska våldet i offentlig miljö
Minska bostadsinbrotten
Öka trafiksäkerheten
Bekämpa narkotikabrottsligheten, särskilt bland unga
Bekämpa brott i nära relation
Ge stöd, skydd och hjälp till brottsoffer
Ge god service åt allmänhet och andra myndigheter

Dessa är naturligtvis väl genomtänkta och eftersträvansvärda mål, speciellt målen om att hindra nyrekrytering av unga till en kriminell livsstil, att bekämpa brott i nära relation och att öka stödet för brottsoffer är mål som jag själv känner starkt för. Man kan dock notera att det inte finns några mål inriktade emot grova våldsbrott, då målet vad gäller ökad lagföring främst gäller mängdbrott.

De kvalitativa mål som nämns ovan är dessutom i mycket stor grad knutna till kvantitativa mål. Flera av dessa kvantitativa mål kan inte ens polismyndigheten själva styra över, utan de kommer ifrån den politiskt tillsatta nämnder, som också är de organ som godkänner och fastställer verksamhetsplanen. När sedan distriktets chefer ställs till svars för vilka resultat som levererats under ett verksamhetsår så är min bild att fokus hamnar på de konkreta kvantitativa mål som är lätta att följa upp. Detta gäller troligtvis igenom hela organisationen. Visar man på gröna staplar får man beröm, visar man röda staplar får man skäll... Därför skulle man kunna anta att cheferna i myndigheten prioriterar resursmässigt och ekonomiskt de enheter som jobbar med de kvantitativa mål som följs upp emot. Då riskerar andra enheter för vilka det inte finns några kvantitativa mål, som våldsgruppen, att prioriteras ned.

Dessutom kan, oavaktat enhet, ett kvantitativt mål både vara missvisande och t.o.m. leda verksamheten fel. Ett konkret exempel är det debatterade målet om antal "blås", där man mäter alkoholhalten i utandningsluften. Då detta mål under föregående år ansågs vara svårare att nå upp till än målet om antal rattfyllor som skulle tas, så valde många enheter att ställa sig och blåsa så att "risken" för träff var liten, för om de tog en rattfylla så skulle det ju ta tid ifrån att nå upp till blåsmålet. Detta tillvägagångssätt försvarades också av många poliser med myndighetens mål i ryggen med att polisen skall vara där allmänheten finns (underförstått oasvett om det faktiskt begås några brott där). Jag, som personligen tycker att det är viktigast att polisen är där brotten begås, ser hellre att fokus med blåsandet blir att ta de som faktiskt kör rattfulla än att visa upp för en nykter allmänhet att "polisen jobbar". Som tur är så har polisnämnden nu (tack vare allianspolitikerna) minskat blåskravet, vilket får konsekvensen att det svårare målet att nå upp till blir antalet rattfyllor som man skall tas per enhet och inte antalet blås. Därför kommer det att blåsas mer utanför systemet, på lördagsmorgonen, etcetera, och mindre på måndag lunch på Prippsbron...

0 kommentarer:

Skicka en kommentar