Chávez och Venezuela

måndag 4 januari 2010

Hugo Chávez, som ser sig själv som den bolivarianska revolutionens frontfigur i Latinamerika, har gjort mycket bra vad gäller att förbättra för de fattiga i landet, och har dessutom lanserat det intressanta ALBA-initiativet, ett à la carte samarbete i Latinamerika som även mer moderata vänsterstater deltar i och drar nytta av. Chávez har dock även försämrat för pressfriheten i Venezuela, och genom radikala ansatser till socialisering av landets resurser gett upphov till både extrem polarisering och konflikter och troligtvis även i många fall produktivitetsbortfall och sjunkande tillväxt.

Visst kan det vara effektivt, och kanske till och med föredömligt, med en stark stat som ställer hårda krav på till exempel de multinationella oljebolag som vill verka på dess territorium. Om inte annat är det en välkommen kontrast till den normala latinamerikanska modellen där några statliga tjänstemän mutas och landets resurser sedan exploateras hänsynslöst av utländska företag på bekostnad av främst lokalbefolkning men även hela folket. Men det är nog mindre effektivt att expropriera mark och resurser ifrån privata entreprenörer i t.ex. kakaobranschen, för att det på statligt dekret skall odlas majs där. Inte för att inte nationell livsmedelssäkerhet kan vara viktigt, men tillvägagångssättet inbjuder till konflikter och ineffektivitet. Efter den stora jordreformen i Peru på 70-talet föll effektiviteten i jordbruket dramatiskt.

Dessutom faller även Chavéz in i den förenklade världsbild där min fiendes fiende är min vän. Även om speciellt republikaner i USA ofta hänvisar till Chávez som en diktator, så är han demokratiskt vald och omvald i korrekt genomförda val. Detta gäller inte bröderna Castro på Cuba, eller Ahmadinejad i Iran (så som det verkar), med vilka Venezuela under Chávez har stärkt sina relationer kraftigt. Sandinistledaren Daniel Ortega i Nicaragua, en nära allierad till Chávez, verkar mer intresserad av makt än rättvisa, och har både slutit en ohelig allians med kyrkan som gör att det vänsterstyrda Nicaragua nu har Amerikas strängaste abortlagar och gjort landet korruptare än på länge. Ännu så länge så har Chávez lyckats finansiera både nationella och internationella projekt med landets enorma oljeintäkter, de största i världen undantaget länderna vid Persiska Gulfen. Men när dessa intäkter sinar måste även resten av Venezuelas ekonomi fungera, annars kommer antagligen den bolivarianska revolutionen att falla platt till marken. Och som det ser ut nu, så är det ytterst tveksamt om utvecklingen går åt rätt håll för Venezuelas del…

0 kommentarer:

Skicka en kommentar